Jaoooo...
Life is full of surprises. Eller egentligen inte, men man kan ju låtsas att det är mer intressant än vad det egentligen är. Och man har ju inte roligare än man gör det. Fan vad genki det där lät, haha (nu syftar jag till att jag skulle vara en sådan där jätteenergisk person, plus att min lärare tyckte att jag var "genki" när jag höll tal. Då blev jag lite stolt faktiskt).
Just nu så boar jag (alltså jag leker inte orm, utan jag residerar) med mina niecer och nevö i stan, och vi skojar och stojar. Eller så var det bara jag, de sover mest och äter eller biter mig i fötterna. Dessutom så är jag ledig idag! Det innebär iofs att jag måste plugga massor hemma, men skitsamma. Det är det där med att inte behöva gå ut som är poängen^^. Fast jag gick ju ner och köpte schampo på Hemköp och drunknade nästan i slasket på hemvägen. Som dagens avsnitt heter: Snön försvinner.
Men nu måste jag hoppa till Dagens, bara för att den är så jäkla bra idag!
Min låt som jag tycker att ni ska lyssna på heter "ano ko no namae wa" (ungefär "vad kan hon heta") och är från 60-talet tror jag, och sjungs av Kyu Sakamoto (japp, han som sjöng sukiyaki)
Jag har inte hittat någon översättning till texten, men ungerfär är det om att han ser en jättesöt tjej, och skulle göra nästan vad som helst för att få veta vad hon heter.
SÅ! Det var allt för tillfället, hadehade
torsdag 4 februari 2010
torsdag 21 januari 2010
Avsnitt 7: Viva vivir!
Livet är hårt. Som sten. Särskilt när ett jäkla rum med linoleumgolv på 18 kvadrat kostar nästan tre och ett halvt tusen i månaden. Folk som vill flytta hemifrån måste vara ett hatat släkte.
Jobbsökande suger.
Jag har dock hittat ett jobb som verkade intressant, mystery shopper. Man gör besök i affärer/på företag och sedan så ska man bedöma bemötandet etc och skvallra för cheferna ifall de anställda missköter sig. Det känns som om det skulle passa min gestapo-stil^^
Jao, men nu orkar jag inte mer, raskt över till Gunilla (som för er som inte vet är ett av mina alter ego) och Dagens Låt! Whoosh Whoosh av the Left Rights. En underbar kavalkad av meningslöshet på mindre än 20 sekunder. Mycket nostalgiskt också!
Jobbsökande suger.
Jag har dock hittat ett jobb som verkade intressant, mystery shopper. Man gör besök i affärer/på företag och sedan så ska man bedöma bemötandet etc och skvallra för cheferna ifall de anställda missköter sig. Det känns som om det skulle passa min gestapo-stil^^
Jao, men nu orkar jag inte mer, raskt över till Gunilla (som för er som inte vet är ett av mina alter ego) och Dagens Låt! Whoosh Whoosh av the Left Rights. En underbar kavalkad av meningslöshet på mindre än 20 sekunder. Mycket nostalgiskt också!
tisdag 19 januari 2010
Avsnitt 6: Qué dices el pisces? NADA!!!
Så, ännu en dag till ända. Jag har nog inte så mycket att säga om dagen, men jag kände att jag skulle skriva något när jag ändå hade en stund över^^
Hade ju lektion som vanligt, det var rätt roligt och man fick ut en hel del, om inte hade mina fyra timmar i resväg varit rätt värdelösa... Jag måste verkligen hitta någonstans att bo som inte ligger två timmar bort från skolan, för ska jag gå kvar sedan så... jaja, klaga vore ju synd att göra! Till skillnad från större delen av jordens befolkning så får jag ju faktiskt betalt för att gå i skolan, vilket satt i det perspektivet är ganska barockt egentligen.
Satt sedan och tänkte att det vore ju rätt kul att gå på uppcon eller något liknande, eftersom jag faktiskt aldrig varit på något japps-konvent. Jag skäms lite eftersom jag borde ju veta bättre, "nihongo no gakusei" som jag är. Så någon borde joina! Och fixa pengar så jag kan köpa biljett! Feel free to volunteer...
Nej nu kommer jag inte på något mer, och jag har drabblat nog. Över till Gunilla (ni vet vem det är...) som håller i "Dagens"!
Dagens Låt är idag "Yuragu koto nai ai" som sjungs av Tamura Naomi, som har en så himla cool röst, må jag säga! Egentligen har jag ingen jättedjup förklaring till detta låtval, utom att det är en bra låt och man blir på bra humör! Men det borde ju räcka alldeles tillräckligt;)
"Dagens Ord" kommer åter, och håll i hatten, för jag kan nu stolt presentera: wapanese. Detta är då den engelska motsvarigheten till svenskans "nippofil", som vi ju alla vet då syftar till en ickejapan som är sjuuukt besatt av jappsargrejer. Wapnese är en sammansättning av white och Japanese, och jag ser i alla fall framför mig de där irriterandde brudarna i gothic lolitaklänning som skriker KAWAII!!! GAH KAWAIIIIIIIIIII! JAG ÄR MOBBAD OCH DÄRFÖR ÄR JAG BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA YTLIGA MÄNNISKOR SOM INTE FATTAR ATT JAPAN ÄR BÄTTRE ÄN ER NOLLOR OCH JAG ÄR BARA EN LITEN WANNABEEEEEE!!!!!!!!!!!!!
Ja.
Godnatt
P.S, den som fattar skämtet i titeln får fem cyber-cookies
Hade ju lektion som vanligt, det var rätt roligt och man fick ut en hel del, om inte hade mina fyra timmar i resväg varit rätt värdelösa... Jag måste verkligen hitta någonstans att bo som inte ligger två timmar bort från skolan, för ska jag gå kvar sedan så... jaja, klaga vore ju synd att göra! Till skillnad från större delen av jordens befolkning så får jag ju faktiskt betalt för att gå i skolan, vilket satt i det perspektivet är ganska barockt egentligen.
Satt sedan och tänkte att det vore ju rätt kul att gå på uppcon eller något liknande, eftersom jag faktiskt aldrig varit på något japps-konvent. Jag skäms lite eftersom jag borde ju veta bättre, "nihongo no gakusei" som jag är. Så någon borde joina! Och fixa pengar så jag kan köpa biljett! Feel free to volunteer...
Nej nu kommer jag inte på något mer, och jag har drabblat nog. Över till Gunilla (ni vet vem det är...) som håller i "Dagens"!
Dagens Låt är idag "Yuragu koto nai ai" som sjungs av Tamura Naomi, som har en så himla cool röst, må jag säga! Egentligen har jag ingen jättedjup förklaring till detta låtval, utom att det är en bra låt och man blir på bra humör! Men det borde ju räcka alldeles tillräckligt;)
"Dagens Ord" kommer åter, och håll i hatten, för jag kan nu stolt presentera: wapanese. Detta är då den engelska motsvarigheten till svenskans "nippofil", som vi ju alla vet då syftar till en ickejapan som är sjuuukt besatt av jappsargrejer. Wapnese är en sammansättning av white och Japanese, och jag ser i alla fall framför mig de där irriterandde brudarna i gothic lolitaklänning som skriker KAWAII!!! GAH KAWAIIIIIIIIIII! JAG ÄR MOBBAD OCH DÄRFÖR ÄR JAG BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA YTLIGA MÄNNISKOR SOM INTE FATTAR ATT JAPAN ÄR BÄTTRE ÄN ER NOLLOR OCH JAG ÄR BARA EN LITEN WANNABEEEEEE!!!!!!!!!!!!!
Ja.
Godnatt
P.S, den som fattar skämtet i titeln får fem cyber-cookies
Avsnitt 5: MoneyMoneyMoney... it's a rich man's world.
Okej, igår orkade jag inte skriva något, för jag var återigen så otroligt trött. Hade min första dag och jag knallade ju dit i god tro om att det skulle vara en sådan där mysig introduktionsdag som i höstas. Men NEJ DÅ. Den nya läraren presenterade sig och sedan var det direkt in på "Så här uttrycker du kunna på japanska". Vilket btw är genom en snygg liten verbändelse, det är egentligen inte alls så svårt. Plus att i år har jag ju startat min nya superfilosofi som går ut på att plugga i tid för en gångs skull. Vi får se om det håller veckan ut i alla fall^^
Sedan så skulle jag och Sofie gå och handla böcker och jag är, efter att ha haft mina pengar orörda i säkert en månad, pank. Alltså jag lever på existensminimum och lär ju få göra det några veckor till... Usch, jag stod i kassan och hade inte riktigt pengar så det räckte ens vilket kändes lite surt. Man vet ju att alla andra i kön tror att man är värsta sortens brottsling, liksom man själv gör när man ser andra som står och säger "nej men oj då, kortet funkade visst inte ööööhhh". Men jag får väl helt enkelt klara mig utan facitet, det funkade förra terminen:D
Jag fixade telefonen dock, ringde till kundtjänst och pratade med en trevlig ung man (världens säljarsnubbe) och nu så ska det funka. I bästa fall, inte för att måla fan på väggen, men man har ju lite erfarenhet av att allt inte funkar som man vill oftast.
Sedan när jag drog mig tillbaka till min kammare så att säga, tittade jag på en dokumentär om egyptiska gravar och så, vilket osökt leder mig in på min nya "feature" eller vad man ska kalla det: "Dagens ord". Jag är helt galen i ordkunskap, så jag tänkte att nu måste jag ju skriva ner de bästa orden jag hör, och dagens är "Nekropol". Smaka lite på det, nekropooolll. Definitionen (som vanligt från wikipedia, vi får ju inte bli för seriösa) är de dödas stad, och syftar på större begravningsplatser i närheten av antika städer eller platser som Konungarnas Dal. Säg det igen nu: nekropol.
Undebart.
Sedan så får vi inte glömma "Dagens Låt", som idag är en ren nostalgitripp till mellanstadiet. Det är "Like a Bird" med Nelly Furtado, och jag kommer ihåg att jag tyckte jättemycket om den, man kan verkligen se hur fåglar flyger omkring en när man lyssnar på den. Jag tycker såklart fortfarande om den, men jag har lite svårt för det nya (ungefär allt efter den här låten) som Nelly Furtado gjort, för jag gillade hur hon såg så oglamorös ut i den här videon och bara sjöng. Det är synd att hon inte gör sådana låtar längre, tycker jag.
Jag tror det var allt för "gårdagens" inlägg, nu ska jag nog knapra i mig lite frukost.
Sedan så skulle jag och Sofie gå och handla böcker och jag är, efter att ha haft mina pengar orörda i säkert en månad, pank. Alltså jag lever på existensminimum och lär ju få göra det några veckor till... Usch, jag stod i kassan och hade inte riktigt pengar så det räckte ens vilket kändes lite surt. Man vet ju att alla andra i kön tror att man är värsta sortens brottsling, liksom man själv gör när man ser andra som står och säger "nej men oj då, kortet funkade visst inte ööööhhh". Men jag får väl helt enkelt klara mig utan facitet, det funkade förra terminen:D
Jag fixade telefonen dock, ringde till kundtjänst och pratade med en trevlig ung man (världens säljarsnubbe) och nu så ska det funka. I bästa fall, inte för att måla fan på väggen, men man har ju lite erfarenhet av att allt inte funkar som man vill oftast.
Sedan när jag drog mig tillbaka till min kammare så att säga, tittade jag på en dokumentär om egyptiska gravar och så, vilket osökt leder mig in på min nya "feature" eller vad man ska kalla det: "Dagens ord". Jag är helt galen i ordkunskap, så jag tänkte att nu måste jag ju skriva ner de bästa orden jag hör, och dagens är "Nekropol". Smaka lite på det, nekropooolll. Definitionen (som vanligt från wikipedia, vi får ju inte bli för seriösa) är de dödas stad, och syftar på större begravningsplatser i närheten av antika städer eller platser som Konungarnas Dal. Säg det igen nu: nekropol.
Undebart.
Sedan så får vi inte glömma "Dagens Låt", som idag är en ren nostalgitripp till mellanstadiet. Det är "Like a Bird" med Nelly Furtado, och jag kommer ihåg att jag tyckte jättemycket om den, man kan verkligen se hur fåglar flyger omkring en när man lyssnar på den. Jag tycker såklart fortfarande om den, men jag har lite svårt för det nya (ungefär allt efter den här låten) som Nelly Furtado gjort, för jag gillade hur hon såg så oglamorös ut i den här videon och bara sjöng. Det är synd att hon inte gör sådana låtar längre, tycker jag.
Jag tror det var allt för "gårdagens" inlägg, nu ska jag nog knapra i mig lite frukost.
söndag 17 januari 2010
Avsnitt 4: Städning och puckon
Jao.
Det är ungefär allt jag orkar säga just nu, för jag är så trött så att det inte är klokt. Idag har jag och pappa rensat förrådet (för första gången i år av säkert tjugo, om tidigare år är något att gå på) och jag lyckades såklart snika åt mig en massa snygga prylar som jag bara var tvungen att ha till mitt nya hem jag ska skaffa... Någon gång^^
Jag börjat få seriös ångest att jag ska sitta som trettioåring hemma hos päronen och bara loda, usch!
I alla fall så var det hemskt uttröttande, det var det jag ville säga.
Sedan så funkar ju inte heller mitt byte av telefonoperatör, eftersom alla som jobbar inom den branschen tydligen bestämt sig för att vara puckon. Om det var det ursprungliga syftet, kan jag bara säga en sak: Grattis, ni lyckades MAJOR (igen dessa underbara engelska uttryck som inte tjänar någon funktion). Jag blir nästan lite arg nu. I morgon får man väl prata med kund service eller något, så att det fixar sig och jag kan börjar telefona igen!
Men nog om allt detta meningslösa, nästintill intelligensbefriade och ytliga drabbel och över till något av lite mer kulturell betydelse: "Dagens Låt". Det börjar bli min favorit, haha. Tyvärr så funkar ju inte den där "infoga länk"-mojängen, så ifall någon faktiskt läser detta så får ni väl jobba med att kopiera och klistra in i en ny ruta eller så...
Jag har då valt en låt som heter "You can't always get what you want" med the Rolling Stones, och jag kan rekommendera detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=k4PNO-qymLQ
som är en live-spelning från 81. Man bara måste ju älska att Keith Richards ser ut som en klippedocka i början... garvar varje gång.
Jag tycker också om att den i ganska få ord beskriver livet i sig på något sätt, på ett lite vemodigt men samtidigt hoppfullt, eller snarare accepterande sätt. man får inte alltis (eller snarare oftast) vad man vill, och oftast så blir man trampad på tårna av något pucko inom telefonibranschen. MEN, fan om man inte ska försöka sig på det där "livet" ändå, för ibland lönar det sig.
Det är ungefär allt jag orkar säga just nu, för jag är så trött så att det inte är klokt. Idag har jag och pappa rensat förrådet (för första gången i år av säkert tjugo, om tidigare år är något att gå på) och jag lyckades såklart snika åt mig en massa snygga prylar som jag bara var tvungen att ha till mitt nya hem jag ska skaffa... Någon gång^^
Jag börjat få seriös ångest att jag ska sitta som trettioåring hemma hos päronen och bara loda, usch!
I alla fall så var det hemskt uttröttande, det var det jag ville säga.
Sedan så funkar ju inte heller mitt byte av telefonoperatör, eftersom alla som jobbar inom den branschen tydligen bestämt sig för att vara puckon. Om det var det ursprungliga syftet, kan jag bara säga en sak: Grattis, ni lyckades MAJOR (igen dessa underbara engelska uttryck som inte tjänar någon funktion). Jag blir nästan lite arg nu. I morgon får man väl prata med kund service eller något, så att det fixar sig och jag kan börjar telefona igen!
Men nog om allt detta meningslösa, nästintill intelligensbefriade och ytliga drabbel och över till något av lite mer kulturell betydelse: "Dagens Låt". Det börjar bli min favorit, haha. Tyvärr så funkar ju inte den där "infoga länk"-mojängen, så ifall någon faktiskt läser detta så får ni väl jobba med att kopiera och klistra in i en ny ruta eller så...
Jag har då valt en låt som heter "You can't always get what you want" med the Rolling Stones, och jag kan rekommendera detta klipp: http://www.youtube.com/watch?v=k4PNO-qymLQ
som är en live-spelning från 81. Man bara måste ju älska att Keith Richards ser ut som en klippedocka i början... garvar varje gång.
Jag tycker också om att den i ganska få ord beskriver livet i sig på något sätt, på ett lite vemodigt men samtidigt hoppfullt, eller snarare accepterande sätt. man får inte alltis (eller snarare oftast) vad man vill, och oftast så blir man trampad på tårna av något pucko inom telefonibranschen. MEN, fan om man inte ska försöka sig på det där "livet" ändå, för ibland lönar det sig.
lördag 16 januari 2010
Avsnitt 3: Självdisciplin, ambition och ångest
Imorgon är min sista officiella lediga dag innan skolan börjar. Jag har nog lite blandade känslor inför det, jag kan faktiskt inte sitta och loda hela tiden och man vill ju göra något konstruktivt av sin tid. Men fy sjutton vad hemskt med ansvar och förväntningar på en från folk som bara egentligen bryr sig om rena resultat (fast vad ska de annars bry sig om, hur gott kaffe man kokar eller?).
Annars så knallar det väl på får man säga, jag har lite mer energi och jag har fått lite sådan här hajpad "ambition" som jag brukar få. Det brukar dock innebära att jag får massor med idéer om saker jag vill kunna, men jag är inte så mycket för att ta mig tid och lära in allt... hade det varit så hade ju Rainman fått slänga sig i väggen för all min kunskap!
Men nu ser jag fram emot ett 2010 fullpackat med pluggande och jag ska bli favoriteleven! Eller ja, jag ska klara av kurserna i alla fall, 37.5 poäng ska bli kul men lite kämpigt. Grejen är ju den att min självdisciplin är så dålig att jag helt övergett den. Min nya filosofi är nämligen att "kan man inte nå sina mål, varför ens sätta upp mål överhuvudtaget" vilket är en masa jävla skit egentligen. Man kan ju tro att jag är en latmask eller något, men fallet är nog bara som alltid att mitt nihilistiska ideal får mig att göra dumma saker... eller snarare att inte göra något alls, folk borde inse att jag är bäst ändå.
Nej, nu är det dags för "Dagens låt"!
Idag har jag valt en kort liten snutt pianospel från filmen Corpse Bride (regisserad av geniet Tim Burton) som kallas Victor's Piano Solo. Ett himla fint om än kort stycke, som jag btw sitter hemma och försöker klinka fram på pianot, haha.
Annars så knallar det väl på får man säga, jag har lite mer energi och jag har fått lite sådan här hajpad "ambition" som jag brukar få. Det brukar dock innebära att jag får massor med idéer om saker jag vill kunna, men jag är inte så mycket för att ta mig tid och lära in allt... hade det varit så hade ju Rainman fått slänga sig i väggen för all min kunskap!
Men nu ser jag fram emot ett 2010 fullpackat med pluggande och jag ska bli favoriteleven! Eller ja, jag ska klara av kurserna i alla fall, 37.5 poäng ska bli kul men lite kämpigt. Grejen är ju den att min självdisciplin är så dålig att jag helt övergett den. Min nya filosofi är nämligen att "kan man inte nå sina mål, varför ens sätta upp mål överhuvudtaget" vilket är en masa jävla skit egentligen. Man kan ju tro att jag är en latmask eller något, men fallet är nog bara som alltid att mitt nihilistiska ideal får mig att göra dumma saker... eller snarare att inte göra något alls, folk borde inse att jag är bäst ändå.
Nej, nu är det dags för "Dagens låt"!
Idag har jag valt en kort liten snutt pianospel från filmen Corpse Bride (regisserad av geniet Tim Burton) som kallas Victor's Piano Solo. Ett himla fint om än kort stycke, som jag btw sitter hemma och försöker klinka fram på pianot, haha.
tisdag 12 januari 2010
Avsnitt 2: Dans och kanji
Dundun!
Tyvärr måste jag säga att det varit en relativt händelsefattig dag hittills. Dock så är ju klockan bara kvart i åtta, vem vet, det kanske helt plötsligt hoppar fram en heffaklump från bakom soffan och livar upp stämningen? Har knallat runt i köket och dansat till lite J-pop, fortsatt med gårdagens Tobacco Island och raskt gått över till Popée de Cire Popée de Son (Luxemburgs vinnande bidrag i Eurovision Song Contest 1965) som sjöngs av France Gall. Efter det så letade jag reda på lite fakta om kompositören till denna låt: Serge Gainsbourg. En mycket intressant man i min åsikt, han använde tvetydighet och språk på ett otroligt nyskapande sätt för att framföra olika känslor såväl som satir och ironi. Jag menar hela episoden angående Les Sucettes är ju hysterisk...
Senare ska jag nog fortsätta träna lite på Kanji, jag har inte riktigt lärt mig allt man skulle kunna i höstas (snarare hälften...) och sedan äta glass! Glass är gott. Jättegott.
Nu tror jag däremot att vi ska runda av med "Dagens" som jag valt att döpa om till "Dagens Låt" för det lät alltid bli någon form av musik som representeras, och ibland kanske det läggs till något annat^^
Den låten jag valt idag, heter "Je T'aime... moi non plus" och är skriven av Serge Gainsbourg. Ursprungligen sjängs den av hans dåvarande donna Bridgitte Bardot, men efter deras uppbrott så sjöngs den "officiellt", eller vad man ska säga, av Jane Birkin. Den versionen jag däremot har fastnat för är en cover-version som sjungs av Brian Molko (Placebo) och Asia Argento (Trash Palace). Texten utspelar sig som en dialog mellan två älskande, och i den här versionen har man bytt plats på rollerna mellan man och kvinna. Det i sig är lite effektfullt, sedan så kan ju inget slå Brian Molkos röst... mmmmmmmm
Så nattinatti på er alla xD
Tyvärr måste jag säga att det varit en relativt händelsefattig dag hittills. Dock så är ju klockan bara kvart i åtta, vem vet, det kanske helt plötsligt hoppar fram en heffaklump från bakom soffan och livar upp stämningen? Har knallat runt i köket och dansat till lite J-pop, fortsatt med gårdagens Tobacco Island och raskt gått över till Popée de Cire Popée de Son (Luxemburgs vinnande bidrag i Eurovision Song Contest 1965) som sjöngs av France Gall. Efter det så letade jag reda på lite fakta om kompositören till denna låt: Serge Gainsbourg. En mycket intressant man i min åsikt, han använde tvetydighet och språk på ett otroligt nyskapande sätt för att framföra olika känslor såväl som satir och ironi. Jag menar hela episoden angående Les Sucettes är ju hysterisk...
Senare ska jag nog fortsätta träna lite på Kanji, jag har inte riktigt lärt mig allt man skulle kunna i höstas (snarare hälften...) och sedan äta glass! Glass är gott. Jättegott.
Nu tror jag däremot att vi ska runda av med "Dagens" som jag valt att döpa om till "Dagens Låt" för det lät alltid bli någon form av musik som representeras, och ibland kanske det läggs till något annat^^
Den låten jag valt idag, heter "Je T'aime... moi non plus" och är skriven av Serge Gainsbourg. Ursprungligen sjängs den av hans dåvarande donna Bridgitte Bardot, men efter deras uppbrott så sjöngs den "officiellt", eller vad man ska säga, av Jane Birkin. Den versionen jag däremot har fastnat för är en cover-version som sjungs av Brian Molko (Placebo) och Asia Argento (Trash Palace). Texten utspelar sig som en dialog mellan två älskande, och i den här versionen har man bytt plats på rollerna mellan man och kvinna. Det i sig är lite effektfullt, sedan så kan ju inget slå Brian Molkos röst... mmmmmmmm
Så nattinatti på er alla xD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)