Från och med nu så är min blogg drastiskt redigerad och kommer ha ett mer nischat innehåll riktat mot konst, poesi och musik. Jag ville ha kvar denna adress dock, dels av ren lathet och så är det ju lite nostalgiskt att se vad som skrivits tidigare :)
Egna alster kommer att blandas med inspirationskällor och förhoppningsvis är detta det första utav många inlägg!
Det första inlägget är en dikt inspirerad av ett melankoliskt infall en sen kväll samt för mycket läsning av gamla psykologianteckningar från gymnasiet.
If you open a drawer, you’ll either find it empty or incredibly full. Even full, it can be organized or it can be dis-organized. Empty, it can be a forgotten, sad drawer or it can be a new fresh drawer, ready for all kinds of adventures.
My drawer is very much empty, but at the same time full. It’s full of memories of you and the way you smiled, the way you cried. The way you moved your hands when you talk and the way you walk. The way you say the words and the words you said. It’s full of you and all that is you.
It’s empty now that you don’t give me a part of you every day, filing up the space that becomes bigger as I give you a piece of me. I don’t give it to you anymore, because you are not there to accept it. Yet the hole, the black space and emptiness grows bigger each day as no one is there to receive that which I give, and no one is there to give anything back.
The more you give, the more you get.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar