Avsnitt 1 säsong 2: Furniture in plural is still just furniture.

Från och med nu så är min blogg drastiskt redigerad och kommer ha ett mer nischat innehåll riktat mot konst, poesi och musik. Jag ville ha kvar denna adress dock, dels av ren lathet och så är det ju lite nostalgiskt att se vad som skrivits tidigare :)

Egna alster kommer att blandas med inspirationskällor och förhoppningsvis är detta det första utav många inlägg!

Det första inlägget är en dikt inspirerad av ett melankoliskt infall en sen kväll samt för mycket läsning av gamla psykologianteckningar från gymnasiet.


If you open a drawer, you’ll either find it empty or incredibly full. Even full, it can be organized or it can be dis-organized. Empty, it can be a forgotten, sad drawer or it can be a new fresh drawer, ready for all kinds of adventures.

My drawer is very much empty, but at the same time full. It’s full of memories of you and the way you smiled, the way you cried. The way you moved your hands when you talk and the way you walk. The way you say the words and the words you said. It’s full of you and all that is you.

It’s empty now that you don’t give me a part of you every day, filing up the space that becomes bigger as I give you a piece of me. I don’t give it to you anymore, because you are not there to accept it. Yet the hole, the black space and emptiness grows bigger each day as no one is there to receive that which I give, and no one is there to give anything back.

The more you give, the more you get.

Avsnitt 43: Lyssna till de visa orden

Jag och Muminpappan är ganska lika. vi har båda en otroligt stor visdom (tror vi) och vi bör dela med oss av den till andra för att de ska få ett bättre och rikare liv (tycker vi). Vi är den självklara ledaren och en diplomatins mästare (ja vi försöker i alla fall). Vi är aspirerande författare och lite utav ett par solitära konstnärer som behöver få tid till att skriva våra memoarer (fast det är nog mer Muminpappan som faktiskt gör det, jag kallar det bara "memoarer" som ett kodord).

Plus att vi är snyggare än självaste Mr Astaire i hatt.





För att en enda sak är viktig, och det är hjärtats lust.

Teknikens under

Datanördar måste snart inse att de har världens mest perversa och bisarra intresse. Det är värre an sadomasochism, för kom igen, vem hatar inte datorer.

Särskilt när man måste in med dem på service.

Eller när man inte kan installera ett litet program ens.

Nej FY PÅ ER. Jag inför det som en universell sanning att vi borde leva i ett teknikfritt samhälle, äta blåbär och sjunga Kumbaya.

Fast kanske säger jag så bara för att jag inte kan något om tekinik. Kanske är det jag som failar på att installera programmet? Skärmflimret är i alla fall inte mitt fel. Så det tar jag inte ansvar för (hoppas någon fattar det skämtet).

Var på kör idag förresten, det var intressant och ganska roligt, även om det inte gick så bra i sopranstämman. Alt gick bättre, men... nej det var svårt. får försöka och ge det en chans till kanske, så får vi se!

Menmen allt gott går till ända- dagens låt är en protest mot höstmörkret och en eloge till lata dagar när det regnar och man bara vill stanna inne och baka Banana Pancakes, courtesy of Jack Johnson

http://www.youtube.com/watch?v=OkyrIRyrRdY

Avsnitt 40: Jo... men säg det först du.

I'm all settled in.








...

...

...

More or less.

Häromdagen upptäckte jag ett helt underbart band som tydligen alla känner till (det har att göra med att de gjorde musiken till den där filmen med de glittrande blodsugarna...) men jag blev helt fascinerad och grät nästan för att det var så bra bara. Hence, I give to you; Florence and the machine~ Heavy in your arms

http://www.youtube.com/watch?v=V_eOmvM-4zc&ob=av2e

Avsnitt 39: Aj lajk tå måv it måv it

Och här är mitt pick och pack.



Att flytta är ju fasen lite jobbigt, jag förstår inte folk som lever på resande fot. Eller jo förresten, det gör jag, men inte de som flyttar bohag ständigt och jämt. Jag vill ha min soffa på ett ställe och samtidigt resa mycket- best of both worlds så att säga. Och så vill jag ha en Sebast-chan som kan baka åt mig, men det var lite off-topic. Jag har läst alldeles för mycket Kuroshitsuji nu under mina lediga dagar, men den är så himla bra att jag verkligen sitter och fånler nu bara jag tänker på det.

I alla fall, jag har köpt en ny dator idag också (var tar mina pengar vägen nananana)



Finge jag betalt skulle jag skriva varifrån. Mem man behöver ju inte sälja sig gratis.

Som avslutning ger jag er Yoshida Kyoudai (Yoshida Brothers)och Fuyu no Sakura ("Körsbärsblommor i vintern" var den mest poetiska men ändå korrekta översättningen jag kom på- Jag tänker starkt på Mumintrollen när jag hör denna, av någon outgrundlig anledning).

Länk: http://www.youtube.com/watch?v=tnQy8AYsoTo&feature=BFa&list=PLACE2776128FF8C47&index=16

Avsnitt 38: Om livet vore en enda stor undanmanöver för något... stort.

Måste efter mycket om och men säga att jag är relativt nöjd med mina nu snart slutförda arbetsinsats. Eftersom relativt sett kunde det ju gått mycket sämre. Jag trodde ju inte att jag skulle vara riktigt så obekväm med en sådan enkel sak som att sitta i kassan, men fasen vad jag lärt mig. Min huvudräkning är ju fan på topp. Dessutom så brukar jag få kommentarer av kunder att jag ser så glad ut. Lite värmande. Och polackerna gillar mig STORT (har ingen aning om varför, kan vara för att jag ber om leg och de ser OTROLIGT förvånade ut när de är födda -87 liksom). Önskar nästan att jag skulle komma i en legkontroll bara för att jag vet att jag skulle klara den och få en eloge av chefen;)

men nu är det bara tre dagar kvar, samt eftermiddagen nästa fredag innan det blir paus, dock hoppas jag få komma tillbaka senast till jul och hänga på systemet ett tag.

I vilket fall så har jag faktiskt ansträngt mig mer med detta än vad jag gjort med något på mycket länge, så jag är nöjd bara därför.

Sedan får jag ju flytten att tänka på (insåg häromdagen förresten att jag inte skulle hinna med en sista-minuten till någonstans innan flyttlasset går. Blä).

Dagens: Gackt: Lust for Blood.

Länk: http://www.youtube.com/watch?v=NC3ffZC0bA4

Bara för att han spelade i Stockholm igår och jag är lite putt för att jag inte var där.

Avsnitt 37: There's just something about a man who kills.

Idag har jag suttit och tittat igenom på IKEA:s hela hemsida känns det som. På listan har jag i alla fall fått ett par saker som skall införskaffat (tur att jag har lite inkomst att ta ifrån):

En sängstomme med förvaring under (jag har alltid velat ha en sådan!)


Ett par tekoppar som jag ska dricka kaffe ur. Kanske bjuder jag på te, vem vet? Eller te är ju gott. Lite ibland så där. Bäst är att det är fat till, riktigt förberett för mina kafferep!


Vi får se om det blir lite annat smått och gott också :)

I alla fall, vi kommer nu till dagens som jag bestämt tror jag glömde sist. Dammit.

Låt: Jag avskyr ju egentligen RnB (jag tror att detta kan kallas så) men det här är en så himla medryckande låt med två medryckande kvinnor. I give you, Koda kumi (Gud vad hon är snygg) featuring Fergie (för bra för det där bandet hon är med i) med That Ain't Cool.

http://www.youtube.com/watch?v=HgGj0NnxeIc&feature=BFa&list=FLGy4LDYKWFc0&index=1