Avsnitt 3: Självdisciplin, ambition och ångest

Imorgon är min sista officiella lediga dag innan skolan börjar. Jag har nog lite blandade känslor inför det, jag kan faktiskt inte sitta och loda hela tiden och man vill ju göra något konstruktivt av sin tid. Men fy sjutton vad hemskt med ansvar och förväntningar på en från folk som bara egentligen bryr sig om rena resultat (fast vad ska de annars bry sig om, hur gott kaffe man kokar eller?).
Annars så knallar det väl på får man säga, jag har lite mer energi och jag har fått lite sådan här hajpad "ambition" som jag brukar få. Det brukar dock innebära att jag får massor med idéer om saker jag vill kunna, men jag är inte så mycket för att ta mig tid och lära in allt... hade det varit så hade ju Rainman fått slänga sig i väggen för all min kunskap!

Men nu ser jag fram emot ett 2010 fullpackat med pluggande och jag ska bli favoriteleven! Eller ja, jag ska klara av kurserna i alla fall, 37.5 poäng ska bli kul men lite kämpigt. Grejen är ju den att min självdisciplin är så dålig att jag helt övergett den. Min nya filosofi är nämligen att "kan man inte nå sina mål, varför ens sätta upp mål överhuvudtaget" vilket är en masa jävla skit egentligen. Man kan ju tro att jag är en latmask eller något, men fallet är nog bara som alltid att mitt nihilistiska ideal får mig att göra dumma saker... eller snarare att inte göra något alls, folk borde inse att jag är bäst ändå.

Nej, nu är det dags för "Dagens låt"!
Idag har jag valt en kort liten snutt pianospel från filmen Corpse Bride (regisserad av geniet Tim Burton) som kallas Victor's Piano Solo. Ett himla fint om än kort stycke, som jag btw sitter hemma och försöker klinka fram på pianot, haha.